* Nähäpp, det blev alltså som jag var rädd för – Finland gick inte vidare. Typiskt. Det hade de gjort vilket annat år som helst, men nu stack de inte ut tillräckligt mycket bland de andra balladerna och det kändes också som sångerskan Leena bitvis tog i lite för mycket nu i kväll så att det trolska intrycket i viss mån avtog. Nåja, jag har redan fått en ny låt att mysa till i ett mörkt rum. Det är inte fy skam.
Kommer även att sakna Island, men i det fallet räknade jag aldrig med att bli bönhörd.
* Bland dem som gick till final fanns det väl vissa som jag bemötte med en suck (t.ex. Grekland, där det klingade så illa falskt i refrängen att de knappast hade klarat sig om det inte råkat vara en upptempolåt). Men samtidigt är jag mycket nöjd med i synnerhet Armenien, Belgien, Moldavien och Portugal. De två förstnämnda hörde ju till mina största favoriter, och när det gällde belgiska Blanche och allt snack om hennes nervositet så konstaterade jag under denna kväll att även om hon såg lite rädd ut, så satte hon låten snyggt ändå – och i kombination med att låten i sig faktiskt är ett mästerverk blev det tillräckligt starkt för att nå ända fram. Mycket glädjande, även om det samtidigt innebar ridå för Finland.
Moldavien ska det också bli kul att återse i finalen … inte minst för att jag har två grabbar på 13 och 10 år här hemma som är väldigt förtjusta i Epic Sax Guy. Och låten och hela framträdandet livar upp riktigt ordentligt. Även Portugal var glädjande – jag är nu säker på att om Italiens Francesco får någon konkurrent så blir det Salvador, och det ska bli oerhört spännande att se om han verkligen kan ta upp kampen om poängen på allvar. (Men måtte han bara orka, med sjukdomen och så …)
* Robin Bengtsson såg som väntat till att Sverige inte behövde skämmas, även om det faktiskt märktes att man inte får ha förinspelad sång i Eurovision – just sången blev tam på något sätt i Robins nummer. Men det lät i alla fall inte falskt.
Att jag sedan drog en suck av lättnad när Sverige gick till final beror enbart på att det hade blivit så jobbigt med den storm av ”lägg ner skiten”-kommentarer som kommit igång om vi inte klarat det. För mig personligen kvittar det egentligen helt och hållet hur Sverige klarar sig. Ursäkta om jag är en landsförrädare.
* Programmet från Ukraina var väl småtrevligt. Det ligger säkert nära till hands för svenska tittare att såga ukrainarnas insats, efter vårt eget ”fantastiska” arrangemang förra året, men olika länder ordnar Eurovision på olika sätt (och skrattar åt olika saker) och det får man inte utan vidare förakta. Green room-inslagen kändes i och för sig pinsamma, men kom igen … det gör de i Melodifestivalen också, inte minst när det är Filippa Bark som håller låda.
* För övrigt anser jag att Jamala är en beundransvärd artist med ett unikt och minnesvärt uttryck. Hon imponerade stort på mig även när hon inte sjöng ”1944” utan sin andra låt ”Zamanyly” längre fram i programmet.
* Men var inte ljudet i sändningen lite dåligt, eller var det bara vår TV …? Jag tyckte att bakgrunderna allt som oftast inte kom fram så mycket som de skulle, vilket i vissa fall påverkade låtarna rätt så negativt. Men som sagt, det kanske bara var ett ytterst lokalt fenomen på vår TV.
* Vad gäller mitt tips här på bloggen så blev det 9 rätt, och felet berodde på Finland, som jag optimistiskt tippade som finalist för en vecka sedan. Privat på Facebook under programmets gång nu i kväll gjorde jag justeringen att ta bort Finland och ersätta dem med Cypern, vilket ju visade sig rätt, men å andra sidan tog jag också bort Polen till förmån för Slovenien och det visade sig ju vara fel. Så det blev helt enkelt 9 rätt i båda fallen.
* Fem av kvällens finalister kom från halva ett och fem från halva två – trenden att det aldrig kommer en majoritet finalister från den första halvan stämmer alltså fortfarande. Andra statistiska detaljer är att östra Europa fick med fyra bidrag, väst fem (plus Australien), och att Azerbajdzjan fortsätter sin oavbrutna rad av finalplatser. (Jag är säker på att de också kan missa finalen någon gång, men det var rätt uppenbart att det inte skulle bli i år.)
* Förresten, Christer Björkman: om du läser det här ;) så lyd ett gott råd och sätt Italien på startnummer två i finalen på lördag! Varför inte ta chansen och experimentera lite för att eventuellt kunna ”bryta förbannelsen” med detta startnummer, när nu Italien verkar vara en så klar favorit? Jag tror mycket väl de kan vinna oavsett startposition, så passa på nu!
Jag har talat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar